Nu äntligen kommer lite (63st) bilder från min rwanda resa
lovar att det är lite i sammanhanget har otroligt många fler som inte är upplagda är.

Vi startade våran resa från bromma och flög sen till bryssel där flyget till kigali gick ifrån.
kigali är rwandas huvudstad men vi lämnade snabbt den för att åka vidare till Gisenyi.
Där bor ett gäng akrobater som lär barn/tonåringar akrobatik och även åker på turnér,
bla på barnhem för föräldrarlösa barn.
Min syster jobbar för Clowner utan gränser som är en fantastik organisation
som gör att de här killarna som är ledare kan ta hand om barnen och nu har råd at bo i ett hus och köpa mat varje dag som dom delar med sig av till akrobaterna, det bor tex 6 stycken till killar i huset och middag serveras varje dag hemma hos dom.

De här killarna är fantastiska och sjukt levnadsglada och roliga typer, elisee och abouba var även en sväng till sverige i sommras för att träffa clowner från andra delar av världen som clowner utan gränser jobbar med bla burma och libanon.

Att komma upp till akrobaterna var som att komma hem. Elisee är som min min lillebror jag aldrig fick.

I gisenyi var vi och kollade på varma källor som sipprar upp ur marken pga vulkanen som ligger i goma, gränsstaden i kongo.
vulkanens rök lyser röd på natten men tyvärr ville inte min kamera fånga det på bild.

Vi var även óch badade i kiwusjön, tittade på en akrobatuppvisning, tittade på ett teplantagé, en skola för flickor som inte klarat skolan där de även fick utbildas till sömmerskor men tyvärr hade det inte råd att köpa tyg så de fick öva i papper.
Vi var även på ett handikappcenter där de tillverkade dockor, väskor, tavlor, vykort m.m som de sedan säljer runt om i landet.
Vi fick även äran att komma ut och titta hur akrobaterna bor, de har blivit flyttade från slänten ovanför staden pga att deras hus regnar sönder varje år, så nu har de fått mark utanför stan.
tyvärr har de inga pengar att bygga upp sina hus med så de flesta bor i små plåtskjul eller halvfärdiga hus.

från gisenyi tog vi även en dagstur till vulcanobergen där bergsgorillorna bor.
Vi fick gå upp genom djungeln för att komma till den här dagens viloplats för våra stora släktingar.
Stora är dom vill jag lova, gruppen vi hälsade på är 17stycken varav 3 silverhanar.
Vi hade turen att bli underhållna av två stycken 3åriga gorillaungar som hoppade i träden och spelade apa.

Som närmast sprang en av ungarna förbi 50cm ifrån mig och en svartrygg gick 1,5meter iffrån. lovar att det är en mäktig känsla.

Efter att vi spenderat nästan hela första veckan i staden som blev hemma var det nu dags att bege sig vidare.
Men innan dess fick vi komma på en avskedsfest hos akrobaterna och alla var där, stora som små och dansade och åt god mat.

Vi tog turen utmed kivusjön ner till changogo, och vi hade fått två olika tidsangivelser för resan. 6timmar och 12 timmar.
det tog 12 timmar att åka 20 mil på en riktigt dålig väg med en helt fantastisk utsikt.

dagen efter begav vi oss till den riktiga regnskogen som rwanda har kvar. i den bor det blandannat vilda chimpanser.
tyvärr hade vi inte tid att gå ut och försöka hitta dom men vi tog en promenad på två timmar i den regniga skogen, för vet ni det regnade hela tiden vi var där :p 
vi såg lite smådjur bla en sjukt lång mask, en blå mask, 2 skalbaggar och en massa myror som sprang omkring (för stannar de så dör dom) sen såg vi riktigt höga träd och fin utsikt.

innan vi kommit in i parken där man kan gå omkring hade vi haft tur att se den utrotningshotade bluemonkien och colobusmonkie.

jag åt några sardiner på burk där som jag garnaterat skulle ha låtit bli för matförgiftning blev ett faktum. låg med feber hela natten och var riktigt dålig hela dagen efter när vi var i butare och sen tog bussen till kigali.

i kigali hittade vi ett riktigt trevligt litet hotell med innegård.
i kigali var vi på folkmordsmuseet för hur bra landet än är idag med underbara människor så har de ändå varit med om ett sjukt folkmord där runt 1 miljon människor dog under 3 månader men främst de första 3veckorna.
de fanns listor på vem man skulle döda/dödas av och vem som annars dödar en. ingen kom undan, barn, kvinnor, män alla blev brutalt mördade.
Då var de tutsie och hutsie, idag är de rwandier. det är en väldigt stor skillnad på den mentaliteten. 
Något vi borde lära oss av här i sverige, vi är inte vi och dom vi är alla människor.

Vi var även på stora marknaden i kigali, på handicraftmarknad, i en konstattilje m.m
Men det häftigaste under hela resan var när vi gick upp tidigt på morgonen för att klockan 7 komma ut till akageriparken.
En savann där de där djuren man får se på film lever. giraffer, zebror, korkodiller m.m

Vi hade en jättegullig chaför med oss osm aldrig varit i parken tidigare och han ville gärna se en zebra.
med oss hade vi även parkguiden saide som är en sjukt duktig männsika.
han kunde varenda fågel och litet djur på savannen.

Vi började emd att åka runt för att se om vi kunde hitta några giraffer men det första vi fick syn på var en hjord bufflar.
Kan säga att jag satt och hoppade upp och ner med ett fånigt leende under hela dagens savanntur.
satt i stortsätt i guidens knä. för er som inte vet det så har jag pluggat djurparksdjur och hållande i park och i det ingick massor av teori om just afrikas savanndjur.

Vi hade tur. Vi såg bufflar, giraffer, impaler, bushbuck, flodhästar, elefanter (häftigaste av allt), mungo, vårtsvin, zebra, oribi (snabbaste gasellen), grims oluiker, nilkrokodiler, babiander, silkesapor, blumonkies, marabostork, svart mamba, savannödla och en jäkla massa fler fåglar.
behöver jag säga att vi hade tur? inte alls ofta man ser så många djur och elefanterna är riktigt ovanligt att man ser.

2 veckor har gått och jag börjar faktiskt sakna hundarna en massa nu, även om jag tyckte att de kunde komma till mig istället för att jag skulle behva åka hem till kalla sverige igen. vande mig fort vid att gå i kjol och linne i november.

Om ni ska göra en resa som är värd pengarna så åk till rwanda - afrikas hjärta. ni kommer inte bli besvikna.
jag har redan börjat spara för att kunna åka tillbaka till landet som behöll mitt hjärta och där människor verkligen tar hand om varandra.

längst ner har jag lagt in en film som visar glädjen i det här landet.
vi står i ett halvfärdigt hus där akrobaterna bor i spöregn och leker en sånglek som går ut på att man pekar på en sak och sen ska en som har blundat försöka lista ut vad det är som man har pekat på.

pekar man fel sjunger man oja som betyder nej och är det rätt är svaret istället ego.
så med hjälp av uteslutningsmetoden kan man tillsista lista ut vad det är de andra har pekat på.
Den sista gången är absolut roligast när vi har bestämt att det är elisees öra som är rätt.
se hur förvirrad han är...

titta och njut av bilderna
 

Jag och min lillebror elisee